THAAD-system
Arbetet med THAAD började 1987, med fokus på termisk målsökning, kyllösningar och systemhastighet. Foto MDA
Terminal High Altitude Area Defense (THAAD) är ett missilförsvarssystem som är en del av ett integrerat system känt som Ballistic Missile Defence System (BMDS). THAAD är ett mobilt system som kan transporteras var som helst i världen på mycket kort tid och, när det väl är utplacerat, omedelbart användas mot nya hot.
THAAD är ett svar på hotet från ballistiska missilangrepp med massförstörelsevapen. Funktionsprincipen för antimissilkomplexet är att förstöra en fientlig ballistisk missil på grund av den kinetiska energin som erhålls när man närmar sig målet (hit-to-kill). Förstörelse av stridsspetsar med massförstörelsevapen på hög höjd minskar avsevärt faran för deras markmål.
Arbetet med antimissilsystemet THAAD började 1987, nyckelområdena var målets målsökande infraröda stridsspets, hastigheten på kontrollsystemet och avancerade kyllösningar. Det sista elementet är avgörande på grund av den höga hastigheten hos den mötande projektilen och det kinetiska sättet att träffa målet - den målsökande stridsspetsen måste bibehålla maximal noggrannhet fram till sista ögonblicket av flygningen. Ett viktigt utmärkande drag för THAAD-systemet var förmågan att hantera ballistiska missiler i jordens atmosfär och utanför.
1992 tecknades ett 48-månaderskontrakt med Lockheed för demonstrationsfasen. Inledningsvis ville den amerikanska armén implementera ett missilförsvarssystem med begränsad kapacitet och detta förväntades uppnås inom 5 år. Sedan var det meningen att förbättringarna skulle göras i form av block. Inledande misslyckade försök ledde till förseningar i programmet, och baslinjen utvecklades inte förrän åtta år senare. Anledningen till detta var det begränsade antalet tester och som ett resultat upptäcktes många systemfel först under praktiska kontroller. Dessutom fanns det för kort tid kvar att analysera data efter misslyckade försök och att göra eventuella justeringar av systemet. Det enorma behovet av att sätta den i drift så snart som möjligt ledde till otillräcklig utrustning av de första antimissilerna med lämplig mätutrustning, vilket gör det möjligt att samla in den optimala mängden data som behövs för korrekt utveckling av systemet. Kontraktet var också uppbyggt på ett sådant sätt att risken för kostnadsökningar till följd av testprogrammet föll i första hand på den offentliga sidan på grund av sättet att finansiera allt.
Efter att ha identifierat problemen påbörjades ytterligare arbete, och efter att de 10:e och 11:e interceptormissilerna träffade målet, beslutades det att flytta programmet till nästa utvecklingsstadium, som ägde rum 2000. 2003 inträffade en explosion vid fabrikerna som tillverkade m.v. för THAAD-systemet, vilket leder till ytterligare förseningar i programmet. Under räkenskapsåret 2005 var han dock i god form i tid och inom budget. 2004 ändrades programmets namn från "Defense of the High Mountain Zone of the Theatre of Operations" till "Defense of the Terminal High Mountain Zone".
Under 2006-2012 genomfördes en serie framgångsrika tester av hela systemet, och situationer där målet inte sköts ner eller testet avbröts berodde inte på defekter i THAAD-systemet, så hela programmet har 100 % effektivitet att fånga upp ballistiska missiler. De implementerade scenarierna omfattade motverkande av kort- och medeldistans ballistiska missiler, inklusive neutraliserande attacker med ett stort antal missiler. Förutom att skjuta utfördes dessutom några tester i mjukvarulagret genom att förse systemet med lämplig data som simulerar en uppsättning antaganden för ett givet test, och kontrollera hur det hela kan hantera det under specifika förhållanden. På så sätt ett försök att slå tillbaka en attack med en ballistisk missil med flera stridsspetsar, individuell inriktning.
