Provkör Opel Insignia Country Tourer mot Volvo V90 Cross Country

Låt oss se vilken av de två universella modellerna som är bättre

Det råder ingen tvekan – det oändliga hängandet på överbelastade stadsgator och boulevarder kan vara riktigt irriterande... Lyckligtvis kommer Opel Insignia Country Tourer och Volvo V90 Cross Country dubbelväxlade dieselkombinationer att hantera både de allvarliga utmaningarna i vardagen och utmaningar som väntar dig under korta promenader i naturen i vildmarken.

Än så länge finns det inga övertygande bevis för att vissa relationer till fullo förklarar särdragen i den svenska naturen. Till exempel hänger inte riktigt ihop med världens högsta per capita-konsumtion av kanel i ett skandinaviskt land hos bistra svenska kriminalkommissarie att muntra upp sig med kanelgodis. Eller kanske beror överflödet av billiga prefabricerade möbler på marknaden på att för många stöter på soffbord i skymningen av de långa arktiska nätterna. Ett annat lokalt inslag förklarar det faktum att det finns en sådan bil i världen som Volvo V90 CC. Faktum är att enligt officiell statistik har en bil i Sverige bara 38 meter asfaltväg, och det tillåtna nätet av vägar med grus är mer än tre gånger längre – faktiskt exakt 117 meter. I den romantiska fantasin hos de flesta människor runt om i världen leder sådana sträckor oundvikligen till ensamma sjöar omgivna av spektakulära skogar och den oundvikliga pittoreska ön i mitten.

Svenskarna från Volvo ser mer pragmatisk på verkligheten och har faktiskt alltid skapat bilar för dessa vägar. Tills plötsligt, runt 70-årsdagen av företagets grundande, såg marknadsförare möjligheten att förvandla denna rutin till en originalprodukt med chans att starta en trend på modemarknaden. Så 1997 dök en version av V70 kombi med ökad markfrigång, dubbel transmission och ett logiskt tillägg till namnet Cross Country. Under åren har Audi, VW, Skoda och Mercedes ivrigt tillämpat det svenska receptet för att stimulera konsumenternas aptit i sina respektive modeller, och Opel har också beslutat att förbereda sin Insignia-kombi för livet bortom asfaltvägarna.

Och även om rörelsefriheten genom åkrar och skogar i de södra delarna av Europa är mycket mer begränsad än i det glesbefolkade Skandinavien, förringar detta inte det minsta praktiskheten hos modeller som Cross Country och Country Tourer, som är bland de mest populär. -universalbilar som man idag kan ge pengar för. I båda fallen rör det sig i första hand om en ganska stor vagn, där terrängförberedelser, förutom skyddspaneler och kantlister och något underförstått karossskydd, huvudsakligen innebär ökad markfrigång. I fallet med Insignia är det blygsamma 2,5 centimeter, medan V90 Cross Country lägger till sju, vilket ger svenskens markfrigång till respektabla 21 centimeter. Den siffran är faktiskt större än många moderna stadsjeepar, men den långa hjulbasen och den hotande mängden ekonomiska konsekvenser av eventuell karossdeformation är ganska nyktra för att utöva tung terrängkörning med en Volvo-modell. Med alla relevanta tillägg till utrustningen för slutresultatet i testet - ett adaptivt luftfjädringssystem, en head-up display, bekväma säten, 20-tums hjul, termiskt glas, är priset på V90 CC (i Tyskland) nästan 72 euro, och med en lika stor utrustningsnivå överstiger den nivån på Insignia CT med så mycket som 000 28 euro.

Samtidigt har Volvo bemästrat konsten att inte bara erbjuda dyra bilar, utan också göra dem värda sitt pris i köparnas ögon. Swedish Cross Country uppvisar ett stilrent och elegant utseende, som i varumärkets tradition verkar återhållsamt och helt saknar överdriven pompa. Samtidigt finns det lyx överallt, och sätena är så bekväma att de bekvämt kan användas som fåtöljer i vardagsrummet. Samtidigt påminner V90:s häftiga design en del om moderna kök som ser jättesnygga, rena och funktionella ut, men mitt i matlagningen blir de nervösa på grund av bristen på grundläggande saker som vanliga lådhandtag. Volvon saknar knappar – inte på ratten, men definitivt för andra funktioner.

Ljudsystem? Än sen då!

Många av dessa har förts över till den stora pekskärmen i stående format i mittkonsolen i nuvarande XC90. Under de senaste 4-5 åren på AMS har vi haft möjlighet att testa dussintals Volvo-modeller, inklusive V90 T8, som just nu genomgår maratontestning. Bilen i fråga togs direkt från Göteborgsfabriken och fördes till Tyskland - så när vi återigen säger att det svenska märkets funktionskontrollsystem är alltför komplicerat och irriterande ibland, så beror det definitivt inte på brist på erfarenhet eller brist på tid att skaffa brukade. Detta beror på ett system med för små pekfält, överbelastade menyer och en komplex underliggande struktur.

Alltför ofta träffar vi inte exakt rätt ställen för att aktivera Göteborgs Konserthuset-läget i ljudsystemmenyn. Men när vi hittar den... förvandlas V90 verkligen till en riktig konserthall. Även för personerna bak är de placerade på andra raden med utmärkt klädsel och har fem centimeter mer utrymme än passagerarna i Opel-modellen. Ryggstödet kan fällas på mitten för en plan yta, och det finns en liten öppning i mitten för transport av långa föremål.

Det bör dock noteras att Insignia presterar ännu bättre inom detta område. Med hjälp är baksätets rygg uppdelad i tre delar, och den maximala bagageutrymmets volym är 139 liter mer, och den totala karosslängden är bara 6,5 ​​cm. I allmänhet till alla som fortfarande klagar över det efter Omega Caravan, Opel gör inte riktigt stora vagnar, vi rekommenderar att du ägnar särskild uppmärksamhet åt Insignia. Det saknar verkligen den ribbade formen som behövs för att bära skrymmande föremål i ryggen, men det kan med rätta kallas den bästa Opel-modellen som någonsin gjorts. Och troligen i historien på grund av det oundvikliga införandet av den enhetliga PSA-tekniken i nästa generation av modellen. Idag är Insignia, med sina ljusa LED-matrislampor, head-up-display och adaptivt dämpande chassi, det obestridliga riktmärket i både PSA-sortimentet och dess fordonsklass, som visar kombinationen av toppmodern teknik och attraktiv design från Rüsselsheim-märket. pris.

Märkbara skillnader

Den rika utrustningen ensam kan inte göra en bil riktigt bra, men med Insignia är till och med grundnivån mer än övertygande. Även om strävan efter maximal platsutnyttjande definitivt inte är högsta prioritet, erbjuder Opel-modellen mycket imponerande interiörutrymme för ett fem meter långt fordon utan plats i den bekväma andra sätesraden och når Volvos extravaganta nivå. Precis som med V90 är föraren och främre passageraren helt oroade och kan dra nytta av de många bekvämligheterna och justeringsalternativen, liksom det utmärkta stödet från Opel AGR-sätena. De är placerade 7 centimeter lägre än V90, vilket gör att personen bakom ratten på Insignia CT känner sig mycket närmare och harmoniskt ansluten till bilen och dess styrning.

B Opel har ännu inte fokuserat på inredning, vilket innebär ett mer blygsamt materialval och en lägre upplösning på digital instrumentpanel. Å andra sidan är kontrollen av funktionerna mycket enklare och enklare, och även om det ibland händer i Insignia att någon gräver i menyn eller klickar siktlöst på knapparna på ratten, är grundstrukturen mycket tydligare och mer synlig.

Samtidigt är tändningsnyckeln som sådan helt omodern – liksom sommarlov på orterna. Dess roll togs över av startknappen, som i det här fallet väcker den lite hesa rösten hos tvåliters Insignia biturbodiesel som uppfyller Euro 6c-kraven. Automatväxellådan drar igång med en mjukstart, och samtidigt som den sedan sköter växlingarna exakt och snabbt är Country Tourer överlag ganska smidig och tyst för en 210bhp-maskin. och 480 Nm. Till skillnad från de turbo-åldrade dieslarna från föregående generation överför Opel kombi tyst och effektivt dragkraft på vägen.

Istället för den klassiska differentialen använder Country Tourer två elektroniskt styrda lamellkopplingar, som tar hand om den optimala fördelningen av vridmomentet mellan hjulen på bakaxeln genom den sk. Vridmomentvektorisering. Ett sådant schema leder inte till en kraftig ökning av kördynamiken - dragkraft och stabilitet är på en mycket hög nivå, men den ökade markfrigången leder till mer märkbara sidokroppsvibrationer jämfört med en konventionell Sports Tourer. Antagligen av samma anledning är precisionen och återkopplingen från det annars smidiga styrsystemet lite trist här. Fjädringen svarar ganska bra på gupp, även om några av de större gupparna känns i bakaxeln.

Jämfört med standard V90 har Swedish Cross Country inte mycket utrymme att falla tillbaka när det gäller vägdynamik. På grund av den ökade markfrigången och dess styrsystem har det blivit mer osäkert och oförståeligt när det gäller feedback, och noggrannheten i arbetet lämnar ett ännu bredare fält för otillfredsställda önskemål. I kurvor skakar den svenska modellens kaross ännu mer och framaxelhjulen börjar klaga på understyrning tidigare än Insignia – både på normala vägar och i tester med stängt område. Men sådana chassiinställningar har också sina fördelar - Cross Country V90-versionen absorberar vägbulor mycket mer kompetent och visar nervositet endast i korta skarpa stötar - långa vågor försvinner spårlöst.

Genom åkrar och skogar

Vad annars? Med undantag för den starkare gungningen är allt inom säkra gränser när det gäller trafiksäkerhet. Dragkraften är också mycket hög, även om den elektroniskt styrda lamellkopplingen kan styra maximalt 50% av dragkraften till bakaxeln, och Volvomodellen har ingen momentvektor. V90: s lägre bromsprestanda kostade svenskan flera poäng, men han lyckades komma ikapp i denna kategori tack vare en extremt rik arsenal och mycket effektiva elektroniska hjälpsystem.

Sammantaget skulle en lite bullrig 6-liters turbodiesel (Euro 2,5d-Temp) lätt kunna ge lite mer kraft med sin moderna och sofistikerade boost-layout som tillåter snabbare respons från de två turboladdarna. Ett tryck på 235 bar ökar maskinens dynamiska prestanda till 480 hk. och 9 Nm, men liknande situationen med Insignia, ser de i verkligheten inte lika imponerande ut som på pappret. Det beror både på den ökade vikten och den något tröga åttastegiga automatlådan. Det bör dock noteras att båda rivalerna inte har något egentligt alternativ till kraftfulla dieslar i närvaro av dubbel växellåda och automatlåda - annars skulle snittförbrukningen under 100 l/8,9 km (Opel 8,6, Volvo XNUMX i testet) vara helt omöjlig.

I slutändan visar sig Insignia vara ett mycket mer prisvärt erbjudande, medan V90 har en något bättre uppsättning funktioner än bilen. Och för att etablera en annan förbindelse - om du vill ha ojämn terräng behöver du mer pengar.

SLUTSATS

1. VAUXHALL

Även vad gäller kvalitet är Opel Insignia rymliga, solida och trevliga att köra nära V90, och dess betydligt lägre pris konsoliderar slutligen segern över svensken.

2. VOLVO

V90 CC: s rikare säkerhetsutrustning, lyxigare inredning och något mer bekväm fjädring kommer med en prislapp som i slutändan kostar segern.

Text: Sebastian Renz

Foto: Dino Eisele

Hem " Artiklar " Blanks » Opel Insignia Country Tourer visar Volvo V90 Cross Country