Alliance markövervakningssystem

AGS-systemet är utformat för att utföra uppgifter relaterade till säkerheten för Nato-ländernas gränser (både land och hav), skydd av soldater och civila samt krishantering och humanitärt bistånd.

Den 21 november förra året tillkännagav Northrop Grumman den framgångsrika transatlantiska flygningen av det första obemannade luftfartyget (UAV) RQ-4D, som snart kommer att utföra spaningsuppdrag för North Atlantic Alliance. Detta är det första av fem planerade obemannade flygfarkoster som levereras till Europa för behoven hos NATOs AGS luftburna markövervakningssystem.

Det obemannade RQ-4D-flygfordonet lyfte den 20 november 2019 från Palmdale, Kalifornien, och cirka 22 timmar senare, den 21 november, landade på den italienska flygvapenbasen Sigonella. Den USA-byggda UAV:en uppfyller de militära certifieringskraven för solonavigering i luftrummet över Europa som utfärdats av European Aviation Safety Agency (EASA). RQ-4D är en version av Global Hawks obemannade luftfartyg som har använts av det amerikanska flygvapnet i många år. Obemannade flygfarkoster som köpts av North Atlantic Alliance är anpassade till dess krav, de kommer att utföra spanings- och kontrollaktiviteter i fredstid, kris och krigstid.

NATOs AGS-system inkluderar obemannade flygfarkoster med avancerade radarsystem, markkomponenter och stöd. Huvudkontrollelementet är Main Operating Base (MOB), belägen i Sigonella, Sicilien. NATO AGS obemannade luftfartyg kommer att lyfta härifrån. Två flygplan kommer att vara i tjänst samtidigt, och data från SAR-GMTI-radarer installerade på deras däck kommer att analyseras av två grupper av specialister. AGS NATO-programmet har varit ett mycket viktigt initiativ från länderna i den nordatlantiska alliansen under många år, men har ännu inte implementerats fullt ut. Det återstod dock bara små steg fram till full operativ beredskap. Denna lösning påminner mycket om NATO Airborne Early Warning and Control Force (NAEW&CF), som har varit aktiv i nästan fyra decennier.

AGS-systemet består av två komponenter: luft och mark, som inte bara kommer att tillhandahålla analytiska tjänster och tekniskt stöd för uppdraget, utan också genomföra utbildning av personal.

Syftet med Natos AGS-system kommer att vara att fylla en lucka i den nordatlantiska alliansens mycket viktiga underrättelseförmåga. Det är inte bara Nato-gruppen som är oroad över framgången med detta initiativ. Framgången för denna satsning på säkerhet beror till stor del på alla som vet att endast förvärvet av ny kapacitet kan hjälpa oss att upprätthålla säkerheten i Europa och världen. Detta viktiga initiativ är att ständigt övervaka allt som händer på land och till sjöss, inklusive på avstånd från den nordatlantiska alliansens territorium, dygnet runt, under alla väderförhållanden. En viktig uppgift är att tillhandahålla den modernaste underrättelsekapaciteten inom området underrättelser, övervakning och erkännande av RNR-förmåga (Intelligence, Surveillance and Reconnaissance).

Efter många år av upp- och nedgångar, äntligen, beslutade en grupp på 15 länder gemensamt att skaffa dessa extremt viktiga förmågor inom NATO AGS-området, d.v.s. bygga ett integrerat system som består av tre element: luft, mark och stöd. NATO AGS Air Segment kommer att bestå av fem obeväpnade RQ-4D Global Hawk UAV. Denna amerikanska, välkända obemannade flygplattform är baserad på designen av Global Hawk Block 40-flygplanet tillverkat av Northrop Grumman Corporation, utrustat med en radar byggd med MP-RTIP-teknik (Multi Platform - Radar Technology Insertion Program), samt en kommunikationslänk inom siktlinjen och utanför siktlinjen, med mycket lång räckvidd och bredbandsdataanslutningar.

Marksegmentet av NATO AGS, som är en viktig del av detta nya system, består av specialiserade anläggningar som stödjer spaningsuppdraget för AGS MOB obemannade flygfarkoster och ett antal markstationer byggda i mobila, bärbara och bärbara konfigurationer som kan kombineras och bearbetning av data med funktionsförmåga. Dessa enheter är utrustade med gränssnitt som ger en hög nivå av interaktion med flera dataanvändare. Enligt Nato kommer marksegmentet av detta system att representera ett mycket viktigt gränssnitt mellan NATO:s AGS-system och ett brett utbud av C2ISR-system (Command, Control, Intelligence, Surveillance & Reconnaissance) för kommando, kontroll, underrättelsetjänst, övervakning och spaning . . Marksegmentet kommer att kommunicera med många av de system som redan finns på plats. Den kommer att fungera med flera operativa användare samt fungera borta från det luftburna övervakningsområdet.

Sådan multidomänanvändning av NATO:s AGS-system kommer att utföras för att ständigt ge situationsmedvetenhet inom operationsområdet för behoven, inklusive befälhavare som är stationerade i områden med styrkautveckling. Dessutom kommer AGS-systemet att kunna stödja en lång rad uppgifter som går långt utöver strategisk eller taktisk underrättelseverksamhet. Med dessa flexibla verktyg kommer det att vara möjligt att implementera: skydd av civila, gränskontroll och sjösäkerhet, antiterrorismuppdrag, stöd för processen för krishantering och humanitärt bistånd vid naturkatastrofer, stöd för sök- och räddningsoperationer.

Historien om Natos AGS luftburna övervakningssystem är lång och komplex och krävde ofta kompromisser. 1992 fastställdes möjligheten till gemensamt förvärv av nya styrkor och tillgångar av Nato-länder på grundval av en analys av ekonomisk tillväxt som årligen genomfördes i Nato av Försvarsplaneringskommittén. Det ansågs då att alliansen skulle sträva efter att arbeta med att stärka markbaserade flygövervakningsförmåga, där så är möjligt kompletterat med andra redan operativa och luftburna spaningssystem som är samverkande med nya integrerade system som ägs av flera länder.

Redan från början förväntades det att, tack vare den ekonomiska tillväxtens framåtskridande takt, skulle NATO AGS markövervakningssystem kunna förlita sig på flera typer av markövervakningssystem. Alla befintliga nationella system som kan övervaka situationen beaktas. Koncepten att bygga den amerikanska versionen av TIPS-systemet (Transatlantic Industrial Proposed Solution) eller den europeiska versionen baserad på utvecklingen av en ny luftburen radar beaktas; Det europeiska initiativet heter SOSTAR (Stand off Surveillance Target Acquisition Radar). Alla dessa försök från grupper av stater med olika åsikter om att skapa nya förmågor fick dock inte tillräckligt stöd från den nordatlantiska alliansen för att påbörja implementeringen. Huvudorsaken till Nato-ländernas oenighet var uppdelningen i de länder som stödde idén om att använda det amerikanska radarprogrammet TCAR (Transatlantic Cooperative Advanced Radar) och de som insisterade på det europeiska förslaget (SOSTAR).

I september 1999, kort efter Polens anslutning till den nordatlantiska alliansen, anslöt vi oss till den breda grupp av Nato-länder som aktivt stödde detta viktiga alliansinitiativ. Då fortsatte konflikten på Balkan och det var svårt att utesluta att situationen i världen skulle vara fri från ytterligare kriser eller till och med krig. Därför ansågs sådana möjligheter i denna situation vara nödvändiga.

År 2001, efter terrorattackerna mot USA, beslutade Nordatlantiska rådet att återuppliva idén om att bygga ett NATO AGS-system genom att lansera ett utvecklingsprogram tillgängligt för alla medlemsländer. 2004 beslutade Nato att göra ett val, vilket innebar en kompromiss mellan de europeiska ländernas och USA:s ståndpunkter. Baserat på denna kompromiss togs ett beslut om att gemensamt skapa en flotta av blandade NATO AGS bemannade och obemannade flygfarkoster. Luftsegmentet för NATO AGS skulle bestå av europeiska bemannade flygplan Airbus A321 och obemannade spaningsflygfordon tillverkade av den amerikanska industrin BSP RQ-4 Global Hawk. NATO AGS marksegment skulle inkludera ett brett utbud av fasta och mobila markstationer som kunde överföra data från systemet till utvalda användare.

2007, på grund av de europeiska ländernas allt mindre försvarsbudgetar, beslutade Nato-länderna att stoppa ytterligare arbete med implementeringen av en ganska dyr version av en blandad flotta av NATO AGS-flygplansplattformar, och föreslog istället en billigare och förenklad version av byggnaden ett NATO AGS-system där NATO AGS flygsegment var tänkt att baseras enbart på bevisade obemannade spaningsflygplan, d.v.s. i praktiken innebar detta att man skaffade det amerikanska UAV:et Global Hawk Block 40. Vid den tiden var det det enda fullt operativa obemannade flygplanet i NATO av länder som klassificerades som den största klass III i NATO, förutom High Altitude, Long Endurance (HALE) ) kategori och tillhörande MP-radar -RTIP (Multi Platform Radar Technology Insertion Program).

Enligt tillverkaren kunde radarn upptäcka och spåra mobila markmål, kartlägga terrängen, samt övervaka luftmål, inklusive kryssningsmissiler på låg höjd, under alla väderförhållanden, dag och natt. Radarn är baserad på AESA-teknik (Active Electronics Scanned Array).

I februari 2009 inledde de NATO-medlemsstater som fortfarande deltar i programmet (inte alla) processen med att underteckna NATO AGS PMOU (Programme Memorandum of Understanding) Memorandum of Understanding. Det var ett dokument som kommit överens mellan Nato-länder (inklusive Polen) som beslutade att aktivt stödja detta initiativ och delta i att skaffa den nödvändiga infrastrukturen för det nya allierade systemet.

Vid den tiden beslutade Polen, inför en ekonomisk kris som hotade dess konsekvenser under våren samma år, slutligen att inte underteckna detta dokument och drog sig i april ur detta program, vilket tydde på att i en situation där den ekonomiska situationen förbättrades, den skulle kunna återgå till aktivt stöd till dessa viktiga initiativ. Slutligen, 2013, återvände Polen till gruppen av Nato-länder som fortfarande deltar i programmet och beslutade, som det femtonde av dem, att gemensamt slutföra detta viktiga initiativ från den nordatlantiska alliansen. Programmet omfattade följande länder: Bulgarien, Danmark, Estland, Tyskland, Litauen, Lettland, Luxemburg, Italien, Polen, Tjeckien, Norge, Rumänien, Slovakien, Slovenien och USA.